det kryper närmre.
avståndet till hur jag minns förändringen.
omstarten.
och ändå blev inget rätt,
för jag råkade ut för det som lockar alla.
fel väg.
och flera hundra avfarter försöker vinna över mig.
inte går det heller att vända tillbaka,
nuet blockerar mig från gårdagen
och år efter år faller på.
ingen tid kan läka det nu
och jag har lust att se något nytt.
det smakar så gammalt och
kanske alldeles för tryggt i den här stan
för att jag ska kunna nå något annat än det här.
jag blåser damm ur mina lungor, hjärtat rostar sönder.
det står en önskan i stjärnhimlen inatt,
den jag viskade ut till frihetens eko.
vem som helst får svara,
men allra helst du, m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar