det står att det är en ny månad i min kalender. och det går inte att ta miste på utanför min verklighetsbubbla för det är allt det pratas om. jag måste någonstans låtsas att det är allt jag bryr mig om när sanningen är den att jag hellre planerar perfekt utformade nyårslöften. nyårslöften som måste stå till svars för mina dåliga handlingar under tvåtusenelva. det var aldrig ett bra år. jag har bara två bra minnen med hela tvåtusenelva. en-veckas-semestern i västkustens skärgård. och dagen då jag skickade in min sista skoluppgift någonsin i gymnasiet. resten av årets dagar har spenderats med näsan i skolböcker eller helt i onödan på ovärda saker. ett år jag inte vill ha tillbaka. och jag vet inte vad jag vågar förvänta mig av tvåtusentolv. blir jag antagen på högskola till hösten? vill jag läsa i umeå eller stanna kvar i småland? vad gör jag fram till hösten? jobb? arbetslös? rastlöshet? ett år jag fyller jämnt och inte längre räknas som tonåring. kommer min personlighet utvecklas än mer? kommer jag uppfylla mina mål? kommer jag lära känna nya människor? jag behöver nya vänner. kommer jag att göra mig av med jobbiga tankar och bli mer optimist? ärligt talat, jag är rädd för siffrorna 2 0 1 2. rädd, för att hela framtiden väntar på mig och jag nu är friare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar