Nowhere real.

Ur någon annans synvinkel försöker du rätta mig.
Det felplacerade hjärtat stryker ditt samvete.
Du drar paralleller.

Jag tycker att världen är blek.
Det är som att den inte vill vara det bästa som går. 
Ser förbi möjligheterna. 
Vi lyder skratten för det är som om de har makten.
Och vi är bara tysta.

Du sätter fingret i en del av allvaret.
Pekar på ansvaret.
Storögd illvilja.
Och du håller mig trasig.

Vi är strandsatta på en ö
långt borta från the issue.
Where it matters.
Där var du är optimistisk
och jag realistisk.
Jag konstaterar att mänskligheten är oenig
och du lever i en drömsk bubbla.
Vi blir aldrig ett folk med samma vilja.
Någon vrider sig alltid på tvären.