walk in my shoes before judging me.

det är som en diagnos. hur du sätter ord på vad jag gör.
små hål i mitt hjärta.
och det jag inte säger förklarar mer än vad jag säger.
vi trängs inom samma radie.
fast jag är lite längre bort.
och du står upp, slår tillbaka.
jag kanske inte riktigt orkar.
något slags löfte spricker och det velar i nerverna.
det heter så mycket nuförtiden;
ångesten,
när ränderna går ur och målar in mig i en ruta.
jag har inte mod nog att förklara på det här språket.
i flera mil har jag vänt mig om.
och du kanske förstår, men du vet inte känslan. för du har den inte.
den har jag.
och bara för att jag gör precis allt du gjort
så känner jag inte som dig.
jag mår inte som dig och jag använder inte din syn.
jag tolkar världen objektivt och placerar livet i olika fack.
du lyckades kanske tränga undan helvetet i tid.
men jag står inte i dina skor.
jag står i mina.
och jag har inte växt ur dom än.