som vaken timma
oredo att möta dagen
det är som att slås mot en vägg
som att lyftas in i dimma
en smak av ovilja
en vy i mörker
och man dras mot en gräns
en spricka i medvetandet
ett hål, en tomhet i själen
där vackra toner tänder små stjärnor
en efter en
och med ljuset klarar vi oss ur
ännu en dag
ännu en natt
ännu ett år
och ännu ett liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar