Jag minns aldrig vad jag drömmer om på nätterna längre. Men jag dagdrömmer desto mer och jag lyssnar på vad hjärtat vill utan att ta mig dit jag ska. Dagarna går och jag gör inget av dem. Skriver en konstig text på olika språk om hur någon annan lever mitt liv i ett annat land. Det är så svårt att vara säker. På vad man vill ha. På vad man kan ha. Det finns alltid en liten procent av hjärtat som inte är överens med mig. Jag vet bara att jag vill ut. Ut och se världen. Sätta spår i människor, sätta spår på någon annans mark. Känna någon annans kultur i mitt blod. Bli en fri varelse som vågar uppleva för att kunna uppskatta.
Och det är den lilla motsträviga procenten av hjärtat överens med mig om.
Men jag kommer nog hem någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar