Era ord slår mig fysiskt, bränner alla broar mellan förnuft och känsla.

Världen växer sig större och jag försvinner in i mängden. Ni omfamnar mig men jag känner ingenting och sanningen börjar krypa ur munnen på mig men lika likgiltig står jag för det. Som om jag långsamt inser att jag är på väg att ge upp, ge med mig. För jag växer in i rollen som medpassagerare och låter mig besegras av det monster som styr mig. Varje främmande steg slår tillbaka mot mig, tvingar mig att vända. Det är inte såhär jag väljer att kliva av spelet, men jag har inget kvar att vinna.