Jag ser liksom människors
konturer
avlösa varandra i havet
och där simmar ingen säkert
En bil på en plats
där man inte skulle köra
fångar fåniga blickar
men det är bara jag som egentligen ser
Och de där blommorna
som växer här
växer ingen annanstans
och mitt skrivsinne börjar segna,
känner huvudet spy grammatik
och rättelser över mig
Stäng dörren efter dig, hjärnspöke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar