i återkommande drömmar
springer jag bort från det som skrämmer mig
ibland stannar tiden
men inte fötterna
och jag tror att något snart
behöver sägas
jag borde erkänna
att jag är besviken och sårad
men det var kanske löjligt att tro
att verkligheten kunde kännas så drömlik
för jag tror
att du inte vet vad du egentligen vill
mina meningar blir mina ord
men du lyssnar inte
och hör inte vad jag försöker säga
hela min värld speglas i motvind
jag är trött på att ge upp för att du ska vinna
men jag har oftast inget val
du vet vad som helar mig
men gör precis ingenting
och jag tvekar
jag tvivlar på om jag är den för dig
som du är för mig
om vi har varandras hjärtan på riktigt
om jag verkligen fångat ditt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar