mitt tålamod har tappat greppet;
det är nu eller aldrig
med oss
med dig
med vi
det finns aldrig tid för oss två
med dig alltid någon annanstans
än här hos mig
vi skulle vara starka
men jag är den som ständigt
faller
och de där brustna skärvorna
av mitt hjärta
som ligger sönderkrossat
på marken
får jag alltid försöka laga
själv
det kanske aldrig fanns något
vi för evigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar