518

några hundra små ord som låtsas hålla ihop mig
finns här överallt, men ingenting nära mig är på riktigt

jag funderar på det rätta valet i framtidens händer
på hur man känner självgående lycka
och ibland funderar jag på samma sak när jag sitter på tåget mot ingens stad

mitt hjärta är ett fruset snö-ras
och även om våren kommer finns det ingen tid för det att lossna
jag fryser i smyg och hoppas att ingen märker

jag vill inte vänta på tiden som inte kommer,
jag kan lika gärna ta farväl nu
den här tystnaden vi har mellan oss
är rädslan för något mer

som om jag höll mig tom med vilja,
jag brukade lyssna
brukade höra vad de sa
men allting tunnas ut med tiden

man kanske säger att
spåren tar slut när man krockar med en vägg,
men jag har alltid undrat
vad som finns på andra sidan
och om någon någonsin kommer att visa mig

tilltalade namn kan väckas bland oss,
jag letar efter den som
bär mitt

om du ser

och ditt hjärta försöker inte längre slå för mig
jag vågar säga att jag tror att det är så
du skrattar

ofta undrar jag varför

genom att leta mönster i mina brev
kan jag använda orden igen
jag säger att allt är bra
men det har varit en lång dag där ingenting funnits (för att ingen håller mig i handen)

vi borde andas någonting nytt

nu ska jag få ur mig alla känslor i någonting jag
tänker skriva till dig


man tycker olika, jag tycker såhär
jag känner bara kärlek ibland
så håll om mig och stanna kvar här.