
några hundra små ord som låtsas hålla ihop mig
finns här överallt, men ingenting nära mig är på riktigt
jag funderar på det rätta valet i framtidens händer
på hur man känner självgående lycka
och ibland funderar jag på samma sak när jag sitter på tåget mot ingens stad
mitt hjärta är ett fruset snö-ras
och även om våren kommer finns det ingen tid för det att lossna
jag fryser i smyg och hoppas att ingen märker
jag vill inte vänta på tiden som inte kommer,
jag kan lika gärna ta farväl nu
den här tystnaden vi har mellan oss
är rädslan för något mer
som om jag höll mig tom med vilja,
jag brukade lyssna
brukade höra vad de sa
men allting tunnas ut med tiden
man kanske säger att
spåren tar slut när man krockar med en vägg,
men jag har alltid undrat
vad som finns på andra sidan
och om någon någonsin kommer att visa mig
tilltalade namn kan väckas bland oss,
jag letar efter den som
bär mitt
om du ser
och ditt hjärta försöker inte längre slå för mig
jag vågar säga att jag tror att det är så
du skrattar
ofta undrar jag varför
genom att leta mönster i mina brev
kan jag använda orden igen
jag säger att allt är bra
men det har varit en lång dag där ingenting funnits (för att ingen håller mig i handen)
vi borde andas någonting nytt
nu ska jag få ur mig alla känslor i någonting jag
tänker skriva till dig
man tycker olika, jag tycker såhär
jag känner bara kärlek ibland
så håll om mig och stanna kvar här.
Du som skrivit?? duktig du är=)
SvaraRadera