561

snälla, jag går sönder. vi har mer än allt men jag känner ingenting.
jag känner bara alla kvävande försök att förgöra mig. varför...
hur kan något som brukade vara så fint falla ihop och ruttna.
hur kan. hur går det till. vi är två hela liv, vi ska kunna stå kvar.
du är ett helt liv. kanske. jag måste låtsas vara det för din skull.
du gör ont i mig och nu vet jag att du var som alla andra. nu.

jag vill ändå tro på något annat än mina egna ord för allt jag skriver
blir ändå bara fel. kunde jag få tro på att du skulle höra av dig.
kunde jag få tro på det och att du verkligen höll vad du lovade.