sjukhus & pärlor

du lämnade mig ensam
och jag glömmer bort att andas
men du hävdar att du finns kvar
och jag som inte ens ser dig på håll
ser dig ingenstans, förstår inte vad du menar
kanske är det så att nu spelar det ingen roll

jag ramlar så att allt blir fel
och jag kliver över mig själv så att allt går sönder
jag orkar inte nu, inte slåss
ingen hör, ingen märker någonting
så jag lämnar verkligheten ibland
lånar några skivor, spelar Kent
känner varje textrad överallt på min kropp
håller andan och låter den där känslan ta över
låter den stanna
vi förminskar varandra, ser du vad du gör
du spräcker min glasbubbla, den vilken jag är trygg i
nu trängs jag bland tusen
jagad, överallt är händerna som vill ta i mig

i min stad krossar man glas
och kliver ut i luften
och vi känner efter pulsen med fingrarna,
dom vi håller nedtryckta i halsen
ord jag bara låter trilla ur
som ett fall, som meningslös fantasi
vi syns utan att verka nu

jag kommer alltid vara ensammast i Sverige
bland tomma och innehållslösa texter finns jag väl
och alltid med Kent i mina öron, sjukhus & pärlor
kanske passagerare och nålens öga ibland
jag vet ju hur det känns
men jag har sagt det så många gånger nu
jag märker att det räcker för er, men ni glömmer
hur kan ni glömma mig
jag som hela tiden ger och ger och ger
alltid ger och aldrig får
ens en vän tillbaka

du lämnade mig ensam
och jag glömmer bort att andas
men du hävdar att du finns kvar
här finns bara regn

nu ska jag riva bort ditt hjärta från min hand