det är som om det är en verklighet
någon annanstans än här
och vi låter ljudet sköljas bort
vi andas utan stopp
jag hör en liten röst
vi bär inte längre
vår skuld
jag trycker på en ondskefull nerv
vi låter ljudet komma ifatt
vi tror att luften äger oss
men vi äger den
och vi känner hur vi börjar ta slut
för det är inte nu
som vi andades förut
vi äger han som är för liten för att känna sorg
jag ser att vi är två
och jag känner tiden som förlovat sig med oss
det vore mer än lust, det vore mer än allt
jag hoppades du skulle se vad du gjort
jag andas nu utmed marken
och jag tappade vår tro
jag kan inte längre få mitt hjärta sålt
vi har blandat ut våran färg
med det som var ditt
med det som var allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar