vi förhåller oss fel
till svaret
det har fastnat små hål på hjärtat
ett tag var vi små
mindre än hälften
och nu frågar oss världen var tiden tagit slut
samvetet växer, avståndet också
och vi ledsnar på vikten av att våga rätt
jag tror sekunden växt sig större
men att livet gjort sig kort
har man tålamod att vänta
eller finns det inget kvar
vi fastnar i hur orden menas
och det som bryter raden mot en ny,
jag är inte delaktig i
att känna pulsen
det är hjärtat som förhindrar slagen
jag vet aldrig hur jag skall kommentera bra. fint. som alla andra gör. eller nej, det är ju just det, jag vill inte låta som alla andra.
SvaraRaderavilket du lyckas med i ditt skrivande. rösten i dina ord är någon jag aldrig sett någon annanstans.
(Jag skickade en kommentar men vet inte om den kom fram?..)
SvaraRaderaTack så otroligt mycket för dina fina ord, de värmer så mycket!<3
och dina är minst lika fina! verkliga berörande gripande. sluta inte att skriva och att skapa ord och meningar!