ditt sätt att berätta för mig
trycker på ett överbelastat öra
varje ord om smärta har jag redan hört, redan känt
du vet för lite om livet
som om jag visste mer, men jag vet bara det jag går igenom
och du står i andra halvlek
medan jag är kvar i första
det står aldrig rätt i stjärnorna
vi tycker så svårt om känslor
tänker så ont om drömmar
om livet som inte blir som man vill
det rycker lite i fingrarna
försöker visa något alldeles under solen
som om månen vore bortglömd
du håller för hårt i mig
men när jag lossnar släpper du helt
det är alltid mindre eller mer
mest eller minst
jag eller du
oj vilken fin bild, har du tagit den ? :)
SvaraRadera