loud

det står en fot i min skugga
och bakom den ett leende
och framför den ett offer
och bakom oss en publik

huvud mot asfalt, hand mot strupe
den som ser tänker inte bryta isen
eller lämna luft åt mig
de går eller står på avstånd
bygger egen uppfattning
intar position viloläge
jag hör någon, någonting
ger jag upp?
de frågar
frågar
de frågar igen

publiken är otålig
orolig, vet bättre
det offer du spred ut över gatan
är kanske samlad nu, kanske får man spruckna känslor
av att inte veta
jag var fast, fångad, ett byte
och nu är du den
fast jag tror
du känner dig mer fri än jag
att jag faktiskt är den verkliga fången
för du har bara väggar emot dig
jag har hela världen och mig själv och du