jag ska rota fram någonting bra ur tiden.
några böcker, något jag skrivit, något du aldrig hört.
det står alltid confession #xx som rubrik i min dagbok.
hjärnspöken tränger sig ovänligt på, jag hör inte ens en ursäkt.
och trots att jag fryser blir jag varm, så äckligt varm och jag
kan nog svettas ångest ur mig.
inte ens hat kan slå sönder min värld, du står alltid på fel sida när du skjuter.
men du tog min luft, dansade din seger.
sjönk, sprang samtidigt. jag bara föll.
ett tillstånd du aldrig behövt, du aldrig funnit dig i.
alla ord trasar sönder mig, inget låter vackert på min hemmaplan.
jag bara andas fula bokstäver över en grå stad som inte vill ha mig här.
magsår och blod, jag kräks upp hela världen ur min hals.
gråter men låtsas att livet är lätt. kommer undan med lögner.
tomma sidor betyder osagda ord.
har jag inte nämnt något om känslor än, minnen...
egentligen är det ju ingenting för någon annan, så
jag ska försöka förgöra dem.
vad jag gör är obetydligt för alla miljarder människor på denna runda skapelse.
är jag Den? Det? Hon?
nej det går inte, jag vill skrika ut en sista rad.
den musik som lever omkring mig ska du en gång få höra.
en liten röst, en stor sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar