redan halv

huvudet värker
helvetet har brutit loss
en stresskänsla jag länge förträngt har valt att stanna kvar
jag blöder själsligt, försöker laga mig själv
kanterna är vassa, passar inte ihop
jag har svårt att passa in
svårt att andas
något i mig vill vända om
backa några steg
men jag orkar inte gå längre nu
försöken blir aldrig bra
jag blir aldrig bra
mina knän skrapar mot grus
värker av sår
jag hamnar på hans gata
i ett diffust tillstånd, ett sånt av hunger
känner yrsel i benen, kramp i muskler
mina händer mot kall,gul betongvägg
mot marken
det är min eviga tystnad, ett hemligt avtal
regn tar över min plats
någon bär mig
han bär mig upp till sig
jag vill stanna där, hans värld är vackrare
blir omhållen, hårt av någon som är större än mig
hårt av någon som doftar manligt
och kramar mig medvetslös
av oro, omsorg
jag var redan halv
innan