her + him

hon står utanför dörren, lilla elise som är äldre än man tror.
knackar, ångrar sig och går sin väg.
någon öppnar och ropar,
elise skyndar bort över gatan, leker att hon är döv.
hon lägger sig trött ner i snön,
i ett dike där ingen utom stjärnorna och himlen kunde
se henne. men någon ställer sig framför henne,
han bär uniform. det står på hans namnskylt att han jobbar
som sjukvårdare på ambulansen. inte så gammal som man kan tro.
han sätter sig vid vägkanten bredvid henne. frågar inget,
bara beundrar samma vackra stjärnhimmel som hon gör.
" jag tror människor som dör blir stjärnor. det som raderas
kan ju inte bara försvinna för all framtid. det är
som papperskorgen i datorn. vi kan alltid återställa.
det går att hitta någon vid liv däruppe som funnits här nere på jorden."
Han tyckte hon var finast i världen.