i dimman av snöfallet
där diset skymmer sikten
snubblar hon fram och skrapar
knäna mot marken
armarna skakar
svagheten griper tag i henne
men hon reser sig ändå
och fortsätter en gata till
och hur mycket världen än snurrat
förut
så har den aldrig snurrat såhär
den varma klibbiga rädslan
i kontrast mot minusgraderna
ekar dragkamp inombords
kall snö smälter mot hennes kind
krampar hennes rörelser
lurar att lätta hennes tunga huvud
mot marken vilar pannan
och händerna har greppat luften
med naglar intryckta i huden
världen kanske stannar
men bara hos henne
för i hennes stora hjärta
börjar slagen bli små
och andetagen tystnar men dör aldrig helt
en dröm om stjärnor slår i hjärtat
någon annans fingrar når
hennes ansikte
drar undan håret
viskar mot pannan
"kylan får inte ta dig"
och han bär henne in i värmen
sitter vaken hela natten
vakar över livet
som han beundrar så
hon andas så försiktigt
nästan av rädsla så tyst
men det är som en overklighet att
vakna upp bredvid någon som
håller hennes händer som om
hon vore det mest värdefulla
"du når mitt hjärta" han söker
hennes blick
kanske att han söker hennes hjärta också
han jobbar till och med på ambulansen
och dom har träffats förut
han har hållt i hennes händer flera gånger innan
när hon varit sjuk
och nu är hon lika svag som hon varit sjuk
men han håller ihop henne
han måste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar