vi faller olika hårt
men ändå fångar marken alltid dina fötter
jag trivs bäst i luften
vi plockar isär våra liv
eller snarare väljer ut delar
som får presentera dig och mig
som varsin värld
vi är varsin verklighet
på samma planet
men var är vi någonstans
vart vrider världens ögon oss
i det timglas som vakar över mig
rinner alltid tiden iväg
lägger sig på botten
kanske är det i botten jag ska hitta tillbaka
till min förlorade tid
det är dit jag åtminstone förlorat den till
några penndrag får mig att andas
vi flyter in i den nya drömmen
jag har foten över kanten
du står kvar som rutin
men jag ber dig nu att gå
världen räcker åt oss båda på varsitt håll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar