jag har inte så mycket att säga. överallt inom mig känns det liksom tomt, det finns ingen energi. skolan knycker all min tid och jag hinner inte riktigt leva än. och ändå försvinner all tid på allt det som inte bör få min tid. jag slösar på mina resurser. jag finns till för alla, jag intalar mig att jag räcker åt er allihop. och det gör jag, men räcker jag åt mig själv? ibland håller jag ödet i handen, stjärnorna. låter vad som helst hända. andra dagar vet jag allt, är bestämd. balansen saknas, jag kan trängas bland tusen och ändå känna mig ensam. men värmen från solen hjälper mig att komma ihåg någonting.
den hjälper mig att minnas att jag har förtjänat den här platsen. jag får finnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar