tre små pickande hjärtan. en skärgårdsidyll.

hon lyfter sin hand. trycker fingertopparna mot sin skugga på väggen. viskar fem främmande ord och sväljer sin rädsla. blickar mot hustaken och ber till hjärtat att sluta slå så hårt och så tungt. solen är där men värmen når inte igenom hennes hud. den tycks inte kunna knäcka hennes skal. hon hör hur träden dansar i vinden. det rasslar i kedjorna mot bryggan. övriga världen, människorna, tycks stå i tystnad. här verkar de inte finnas. i tankarna nynnar hon på ett pianostycke som hon just förälskat sig i. ibland koncentrerar hon sig på det hon mår bra av trots att hon befinner sig i en situation där hon bara vill lägga sig ner och dö. det finns sånt som gör ont, och det finns riktig smärta. båda delar gör henne illa, river och sliter, trycker undan den personlighet hon mest av allt vill ha. hon tar några steg fram till bänken intill sjöboden. vinden river tag i havet och skjutsar upp en böljande våg mot klipporna. det är bara april och i luften mäter hon av erfarenhet temperaturen till 18 grader i solen. solen som annars brukar värma och ge liv åt hennes bleka kinder hjälper inte alls. men hon blundar och försöker tränga sig på. få solen att tränga sig igenom. ett tag slutar hjärnan arbeta. som om allt försvinner. och då suger hon åt sig av livet. då känns det bra. hon ska berätta för alla om sin dröm. när hon står kant i kant med havet och andas in den där brisen av att sommaren snart är på väg, när hon står och jämför världsdelar och kontinenter, städer och länder. och känner att här, här är rätt. precis där jag står just nu är rätt. kant i kant med havet. i en skärgårdsidyll någonstans i Sverige. med barfotatryck på klipphällar och smaken av framtiden. smak av något som hon kan se framför sig. springande barnfötter över klippor, hon målar upp den familj hon så längtar efter att få. tre barn och en man. tre små pickande hjärtan som hon längtar efter att få höra den dag det är dags. i knät placerar hon sina darrande händer. det hemliga hon måste känna i några månader till. det är en verklighet som brukar vara någon annans. hon är rädd för att hon redan hunnit bli vuxen. men hon trodde att allt det där som kommer då skulle komma sen. hon har drömmen i sin hand. eller också så långt bort. havet kluckar drömskt mot baksidan av sjöboden. en värld av främmande problem befinner hon sig mitt i. en värld av så olika och många tankar. vem bestämmer. vad är rätt. gör hon fel. ska hela mänskligheten se på när hon tar sitt beslut. det hon drömmer om finns ju rakt under henne. den plattform hon står på är alla vägars mål. vem utgör henne till offer. vem bestämmer att frågan ska ha ett felaktigt svar. att det inte finns alternativ. tre små pickande hjärtan.