climbing mountains

det går alltid bättre än jag förväntar mig. jag ser inte ens min egen förmåga och jag förstår aldrig hur det går till. jag går in i storm- och åskmolnet och kommer ut helskinnad. mitt hjärta säger åt mig att jag klarar allt och min hjärna lurar mig. jag bestiger berg varje dag. mentalt. men det gör mig starkare i benen och tar mig längre, det får mig att orka bestiga fler och högre berg, det har jag lärt mig nu. jag försöker springa men får mjölksyra i benen. att skynda igenom sig något obehagligt gör inte att det försvinner fortare. man presterar sämre. orkar mindre. kanske faller ihop och tror man ska dö. men så kommer man till en punkt där man inser att man måste resa på sig. det är ju bara toppen på berget kvar sen är det över. hela livet kan beskrivas såhär. man måste lära sig njuta när berget är bestiget. man måste lära sig minnas vad som kändes värt att kämpa för. nu är det bara fyra veckor kvar. tre om jag lyckas avsluta projektet. jag kommer hinna allt jag vill göra, jag måste sluta stressa upp i onödan. jag ska bara bestiga det där fyra veckors-berget först. sen har jag all tid i världen att hitta omvägar runt nästa berg.