jag är rädd för att möta det jag aldrig har sett.

jag befinner mig i
ett rum
där väggarna bevittnat
elände, kris, olycka
så mycket att glömma, ge upp
inget att minnas
humör som slingrat sig i vågor
ett hjärta som kämpat i rus, ångest
stillhet
det står inte skrivet i väggarna
men jag känner atmosfären
jag känner hur det ekar av tomhet på glädje
och luften smakar tragik, mest ånger
det finns inget att hitta som inte vill
bli hittat
för världen känner mig redan
som den jag är
olyckligt envis.