världen är en enda stor maskerad.

sjuttonde september. någonting av ingenting. känslan var där redan igår. försöker men kommer ingen vart. undrar om någon känner som jag. tänker som jag. hur är det möjligt att allt bara står still. men sommaren försvann tillslut. och nu kan jag våga mig ut igen. strömmen försvinner. kommer och går. varje steg har varit vilset, varje rättighet har tagit slut. jag väntar med att berätta. låter fingrarna rena mig. inifrån. vänder på insidan. bryter av. börjar om. häller ur mig hela sanningen byggd på lögnen. låtsas lyssna. låtsas leva. undviker ögon. undviker människor. undviker egentligen hela omvärlden. lyssnar på någon slags terapi. någon slags röst som ska bedöva känslan. tillföra mirakel. magi. jag vet att jag inte står på någon jävla kant. ni vet ju allt. men balansen har inte jag. att jag kan ljuga bra betyder att jag lyckas. även om det ibland. ibland inte känns så värt det. men jag ser inget. ser inget annat liv åt mig. inget kan tillföra mig mer än det jag har. kontroll är ju allt. denna jävla hysteri. blickar som mäter kroppar. mäter omkretsen. läser innehållet. tankarna. ingen vet att jag vet. jag vet precis allt om det där. tomheten. livlösheten bakom ögonen. medvetandet som flyter iväg med tiden. tiden som jag egentligen har i överflöd men som blir så jävla onödigt använd. vi är bara ihåliga dräkter. världen är en enda stor maskerad. en del är bjudna. andra inte.