Hon vaknade kallsvettig, grep tag i kudden och rev med naglarna mot huden. Hyperventilerade, skrek inombords. Råttor, bävrar, alla sorts gnagare sprang runt inne i kroppen på henne och slet loss organ efter organ. Smärtor uppstod och hon fick hålla för munnen hårt med båda händerna för att inte skrika rakt ut. Fingrarna vitnade, övergick i blå nyans - tills hon släppte taget. Tills hon inte kände längre. Någon hade bändat upp greppet, skakat om hennes axlar. Men det fick henne att tappa allt. Verkligheten blåstes bort.
" Ta det lugnt. Ta långa, djupa andetag."
Ditt varma hjärta,
SvaraRaderadin vackra själ,
du kan inte dölja dem,
jag vet,
det finns ingen tvekan,
dom kommer att övervinna din smärta.
När jag läser dina njutbara texter kommer jag att tänka på Suzanne Collins. Här kommer några av hennes smekande ord:
"Deep in the meadow, hidden far away
A cloak of leaves, a moonbeam ray
Forget your woes and let your troubles lay
And when it's morning again, they'll wash away
Here it's safe, here it's warm
Here the daisies guard you from every harm
Here your dreams are sweet and tomorrow brings them true
Here is the place where I love you."
— Suzanne Collins
Först och främst: Kul att återses! :)
SvaraRaderaJo, det vanligaste är nog att man blir vegetarian för att djuren haft det skitdåligt och jag tycker definitivt att folks ska veta vad de stoppar i sig! Men när man förklarar för dem vad djuren gått igenom är det plötsligt en själv som blir the bad one. Otroligt frustrerande att folk har så lätt att ignorera vad de inte vill höra!
Hehe, I know the feeling! Man vill liksom bara ta hem alla djur hem till sig och vara snäll mot dem :P