23 september 2011
sever ties.
luften fastnar halvvägs ner till lungorna. jag är inne i en historia som nått ljuset. nått åskådare. vakande ögon. jag har själv låtit mitt liv blanda sig in i verkligheten. men jag vet vart det tog mig sist, när jag lät murar omsluta och skydda mitt hemliga inre. jag vet inte ens vad det är jag bär på längre. jag målar upp mig själv som en lögn och tycker att det känns rätt. jag låter ingen nå mina innersta känslor, jag visar inga tecken på att vara kvävd. men på låtsas och på riktigt är jag fortfarande lika ensam. fortfarande lika tömd på syre. och jag når inte fram till mitt förstånd. jag har inte längre access to my heart. It got it's own key now.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar