och ännu en gång skrivs månaden med nya bokstäver. bara det att denna gången täcker fler löv marken och omgivningen är mycket vresigare. jag snubblar in på låtsas i någon annans liv men snubblar lika fort ur det igen. det står skrivet i pannan att jag inte är något att ha men ändå vill jag vara något att ha. jag smiter undan mina straff. tycker mig förtjäna den ångesten. jag trycker på knappar för att veta vart allt ska ta vägen utan att inse risken. jag dyker utan att veta om jag har tillräckligt med luft. svaren står aldrig skrivna någonstans, man målar sina egna resultat och de kan aldrig gå efter ett tryckt facit. men jag trivs inte med min livssituation. jag trivs inte med oskriven planering. allt jag ska göra i livet står ju i långa listor. vad jag är rädd för vet jag inte. kanske att tiden inte ska räcka till? mest är jag rädd för att något oväntat ska hända mig som ger mig ett kortare liv. samtidigt hatar jag spänningslösheten och att det fattas impulsivitet i mitt liv. det är så förutsägbart att morgondagen kommer bli som gårdagen om man inte låter spontanitet styra upp ibland. och jag hatar att vara spontan. jag med alla mina scheman och veckoplaneringar. strukturerat och välformulerat. min trygghet. jag vill känna döden nära-inpå för att känna att jag lever. jag vill åtminstone ha andan i halsen eller pulsen uppskruvad till max. jag vill handla efter rädslan och inte efter förnuftet. känna hotande andetag i nacken men veta att jag klarar mig. jag vill veta hur det känns att våga riskera sitt liv för någon annan. hur det känns att frysa till is av skräck. hur det känns att vara en av tusen som slåss om en plats och sen få den. jag vill hoppa från en klippkant till en annan, med risken att falla ner i springan, men klara mig. jag vill sitta i ett störtande plan över havet och vara den som hjälper alla ut ur planet och sen bli nämnd som dagens hjälte i medierna. jag vill bara få vara med om någonting stort som man tappar andan på. någonting som gör mitt hjärta rättvisa, efter år av tystnad och instängd heroism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar